Aktuellt, Artikel, Bedömning, Olika mottagare, Pojkar, Skrivregler, Skrivsyften, Svenska, Texttyper, Visa teknik
Leave a comment

Var har vi pojkarna, när vi skriver i skolan?

Barton-school-2

Skrivandet i skolan, är det bara något för flickor? Var har vi pojkarna egentligen? Har vi dem verkligen med på tåget? Kommer de att kunna nå den tänkta destinationen…att utvecklas till unga män med god skrivkompetens och en grundmurad tilltro till sin skrivförmåga? Hur lyckas vi med att nå även killarna med vår skrivundervisning?

Att skriva är ett ansträngande och komplicerat arbete, som inbegriper en koordination av en rad avancerade kognitiva och språkliga processer. Troligen är just skrivandet något av det svåraste som vi sysslar med i skolans värld. Därför ställs här också större krav på oss som pedagoger. Hur väl vi lärare lyckas vägleda, stödja och motivera våra elever längs skrivandets mödosamma väg blir direkt avgörande för deras framgång. Ytterst få barn kan räkna med någon ”skrivhjälp” hemma. Ansvaret verkar uteslutande vila på oss som undervisar.

En måttstock på hur framgångsrik vår skrivundervisning är, skulle kunna vara hur väl vi lyckas med att utveckla pojkarnas skrivande. Hur ofta ser vi pojkarna engagerade fullt ut då vi skriver i skolan?

wpid-Photo-20-jan-2015-0943.jpg                boy with homework   BY woodleywonderworks

Det finns goda anledningar att undra. Då man slumpvis går in och studerar elevtexter, kan man inte gärna blunda för den tydliga nivåskillnaden mellan flickor och pojkar.

Visst, det är ju ändå så att flickor mognar tidigare och har allmänt ett rikare och bättre utvecklat språk, åtminstone under en större del av grundskoletiden. Detta kan vara en del av förklaringen till deras högre nivå på skrivandet, om man jämför med pojkarna.

Flickor läser mer än pojkarna gör och naturligtvis märks detta i skrivandet, då barnen via böckerna tar till sig olika modeller och mönster som kan nyttjas i de egna texterna. Därutöver är det säkert så att många fler flickor än pojkar skriver även på fritiden, dels för sitt eget höga nöjes skull och dels genom kommunikation i form av sms och sociala medier.

Hur stor är andelen gossebarn som når upp till vad som kunde betraktas som mer genomsnittliga skrivprestationer bland flickorna? Var hittar vi de motsträviga eleverna när det gäller skrivandet, om inte bland pojkarna? Några av killar upplever sina skrivförsök så misslyckade att de aktivt försöker undvika olika skrivsituationer eller till och med vägrar att fatta pennan vid prov.

Natinella prov

När vi begrundar vilka elever som tyvärr ej lyckas nå en godkänd nivå i sina skrivfärdigheter, ser vi inte då en liknande bild? Där visar sig betydligt fler pojkar än flickor under ”godkäntstrecket”. Dessutom kan man allvarligt fundera över hur många av pojkarna som över huvud taget ”kvalar in” bland våra allra duktigaste skrivare?

Dock är det farligt att generalisera på detta sätt, då man delar upp elever efter kön, jämför skillnader och utifrån detta kanske tillämpar skilda förväntningar och krav på flickor och pojkar. Man riskerar därigenom bidra till att både skapa och befästa skillnader. Naturligtvis kan ett sådant tänkande även påverka våra bedömningar av elevernas skrivfärdigheter. Borde vi inte istället mera fundera över hur skrivundervisningen bättre kunde fånga upp och utveckla inte bara pojkarnas textskapande, utan alla elevers?

”Pojkar kan visst skriva”, detta är den utmanande titeln på en omfattande forskaravhandling som publicerades i höstas och är gjord av Katharina Andersson, verksam som lärarutbildare vid Högskolan i Gävle. Hon visar att pojkarna besitter en rad skrivkompetenser, som inte framträder särskilt tydligt när vi bara tittar på formella skrivnormer (som t.ex. handstilen, stavningen, språkriktigheten).

Pojkar kan visstKatharina Anderssons avhandling laddas ned här:  Pojkar kan visst skriva

Pojkarna besitter kunskaper om genrer, uppvisar medvetetenhet om sina mottagare och utnyttjar skilda metoder för att kommunicera sitt innehåll.”Pojkar kan visst skriva” väcker ett antal pedagogiska frågor och detta ger oss anledning att återkomma till Katharina Anderssons intressanta undersökningsresultat och slutsatser.

Behöver vi skapa fler skrivsituationer av en kommunikativ karaktär, med fler mottagare än läraren? Är pojkar mindre benägna att engagera sig i ett skrivande enbart för frökens skull? Finns det ett behov av att tydligare visa fram modeller för hur skrivande går till? Behöver vi mera arbeta med att studera och öva på olika genrer i skrivarbetet? Vilka syften med skrivandet upplever killar som meningsfulla? I vilka skrivsituationer visar pojkarna verklig skrivglädje?

PhotonQ-HacKIDe  PhotonQHacKIDeming SOLE,  CC-BY-NC-ND,  by PhOtOnQuAnTiQuE

Kan digitala hjälpmedel uppmuntra och underlätta skrivandet för killarna? Har tillgången till Internet något att erbjuda för att bättre plantera och ge näring åt pojkarnas skrivintresse?

Frågorna hopar sig och det känns som om pojkarnas entré på skrivscenen kan bli ett angeläget tema framöver. Prova att intervjua några gossebarn i din närhet angående deras skrivande och du kommer att bli smått förvånad över det missnöje många uttrycker. De flesta killar önskar innerligt att deras skrivförmåga vore bättre. Är ändå inte detta en fin utgångspunkt och ett bra avstamp för möjliga framgångar?

I en tid då allt fler arbetsgivare frågar efter skrivkompetens och då privatliv kräver alltmer av skriftliga meddelanden, måste väl skrivandet i skolan bättre lyckas fånga upp även pojkarna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *